Jag ska inte ta åt mig äran för hela den här duken. Den är ett underbart loppisfynd som blev början på min dukperiod. Jag hade aldrig tidigare virkat dukar (om man inte räknar den jag gjorde i lågstadiet).
På den här bilden är antagligen brickan som gjort mig tokig i dessa vackra och stilrena plåtbrickor. Brickan på bilden tillhör min mamma och har hängt med hela min uppväxt. Det är något speciellt med den. För mig betyder den hemma, sommar och fika i trädgården. Den betyder också födelsedag och fika på sängen.
Den har duken började jag på när den sista veckan jag bodde i Trollhättan. Under fallets dagar i Trollhättan besökte jag Myrorna för att leta efter en virknål nr 4. Då min nål i nämnda storlek blev tvättad i tvättmaskinen och därefter aldrig sig lik, trots Gustavs tappra försök med tång och diverse andra verktyg och otyg.
Men efter en stunds letande frågade jag i kassan, hon sa att de nyligen fått in en påse med virkning och kanske i den...
Jag höll tummarna medan hon hämtade påsen, en gammal gammal systembolagetpåse (vit med ett lila glas), men i påsen fanns en liten virknål, 1,25... Det fanns också ett påbörjat verk, som så gott som var färdigt, 19 varv av de 32 var gjorda. Men trots att denne kommit så långt så var det inlämnat till försäljning. Jag hade tur, det fanns också ett mönster och allt det blev mitt för 10 kr!
Det är rent av skamligt, så många timmars jobb, så mycket garn, ett mönster och en virknål för mindre än halva kostnaden för en virknål!
Det är nästan så att man skäms. Samtidigt som det känns tragiskt att det inte finns något värde i begagnade handarbeten...
Under resans fortsättning gjorde jag klart duken, det jag virkat på den är i princip bara spetskanten, så det känns inte riktigt som mitt verk.
Jag skulle så gärna vilja veta vem som är den föregående ägaren och varför den lämnade i från sig hantverket. Jag skulle också vilja meddela denne att jag nu gjort klart det efter bästa förmåga.
Men efter en stunds letande frågade jag i kassan, hon sa att de nyligen fått in en påse med virkning och kanske i den...
Jag höll tummarna medan hon hämtade påsen, en gammal gammal systembolagetpåse (vit med ett lila glas), men i påsen fanns en liten virknål, 1,25... Det fanns också ett påbörjat verk, som så gott som var färdigt, 19 varv av de 32 var gjorda. Men trots att denne kommit så långt så var det inlämnat till försäljning. Jag hade tur, det fanns också ett mönster och allt det blev mitt för 10 kr!
Det är rent av skamligt, så många timmars jobb, så mycket garn, ett mönster och en virknål för mindre än halva kostnaden för en virknål!
Det är nästan så att man skäms. Samtidigt som det känns tragiskt att det inte finns något värde i begagnade handarbeten...
Under resans fortsättning gjorde jag klart duken, det jag virkat på den är i princip bara spetskanten, så det känns inte riktigt som mitt verk.
Jag skulle så gärna vilja veta vem som är den föregående ägaren och varför den lämnade i från sig hantverket. Jag skulle också vilja meddela denne att jag nu gjort klart det efter bästa förmåga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar