Efter två veckor med intensivt pluggande inför mc-teoriprovet och en veckas cyklande på Öland återvänder jag nu till den digitala världen och virkligheten.
I bland kan jag vara luite väl optimistiskt, det gäller inte bara när jag uppskattar om tråden ska räcka eller hur lång tid projekten ska ta.Den här gången gällde det teoriprovet för mc, jag har ju sedan sex år tillbaka bilkörkort och har gjort flera hundra mil på moppe så det borde ju inte vara någon match. Eller... Dumsnål som jag var köpte jag ingen mc-bok utan nöjde mig med två olika bilkörkortsböcker och tänkte att resten kan jag googla mig fram till. Sedan två veckor innan provet insåg jag att jag inte läst ut någon av dem och inte gjort fullt så många övningsprov som jag borde. Dumt. Virk- och träningsförbud infördes. Hej då sociala liv. Lyckligtvis var min sambo och pysslade om sina föräldrars hus båda veckorna så fullt fokus. Ni anar inte hur det kliade i fingrar och musklerna skrek av uttråkning. Tur för sambon att han inte var hemma. Hur som, provet förrförra torsdagen gick tillräckligt bra och nu återstår bara övningskörning och uppkörning.
Det godkända provet firades på kvällen med den 10.e pysseljuntan (!) och vad passar då bättre än vin och tårta. Det blev dessutom den längst pysseljuntan hittills, jag kallade in supertårtmakerskan Ewwe en timme tidigare och ytterligare några timmar dök Emilia upp och höll mig sällskap en stund över tolvslaget. För min del var det helt klart den mest välbehövliga pysseljuntan hittills. Som att kliva ut ur ett töcken med olycksstatistik, gyrostyrning och datumparkering och bara omfamna allt det goda i livet igen: virkning och vänner. Hej då hårda verklighet, hej mjuka virklighet!
Under kvällen färdigställdes flera av de över ett år gamla pacmanspöken-ufona som var prototyper i jakten på den ultimata formen till min andra guddotters mobil.
Träningen fick jag också tillbaka, efter ett pumppass på lördagen hade jag träningsvärk i början på vår cykelsemester på Öland. På vägen ner stannade vi till i Rotebro där jag bodde större delen av tiden när jag pendlade i Stockholm, då alla ufon samlades på hög. Vi for även in till Sollentuna och biblioteket där eftersom jag var på ett virkkafé där och virkade mormorsrutor till en fåtölj. Den var färdig och de hade ett annat projekt om världens längsta halsduk som alla besökare fick sticka några varv på. Jag slog mig ner i stolen och förlängde den med några centimeter.
Givetvis hann jag virka massor under bilresan ner, några ufon färdig och jag hann få ordning på min tredje brickduk efter mönstret som jag köpte min sista helg som Trollhättebo. Brickduken var också en utmärkt cykelvirkning, då vi har en tandemcykel och sambon föredrar att styra (skulle jag också göra om alternativet var att ha mig bakom styret) och jag hellre sitter bak med något skoj i händerna blev dukens enformiga virkbit, den man inte behöver läsa mönstret för att virka, i princip färdig. Sedan kommer vi till det där med optimist igen. Garnet räckte nästan... Som tur var så var vi tillbaka vid bilen då och bilade norra Öland och där fanns mer ufon som skrek efter kärlek och tid. Så mellan Öland och Norrköping färdigställdes ytterligare en av de, vid det här laget, ganska uttjatade sköldpaddorna. Han trivdes så bra i Norrköping att han bestämde sig för att flytta in i kryddhyllan hos min gamla klasskompis som vi hälsade på där.
Resten av resan ägnades till en apa som jag bara gjort kroppen på och som jag köpte mönster till under fjolårets husbilssemester. Han blev klar under lunchen på jobbet i dag. När kollegorna tar kaffepaus följer jag som icke svart gift-drickare med och har virkpaus.
Ufohögen har minskat ganska bra nu, men jag får fortfarande inte starta nya projekt i annat än undantagsfall. Några av ufona har fått bli något helt annat än det var tänkt från början. Jag höll på med en galet färgglad katt till låtsaskusin, men insåg att ungen hellre skulle ha en älg och att katten skulle bli jätteful. Men den orangea kroppen blev en perfekt morot och det gröna huvudet ett äpple. Ytterligare en röd boll som jag glömt vad det skulle bli fick bli ett äpple. Jag skulle ha väldigt svårt att repa upp någon del bara för att slippa färdigställa den. Jag antar att jag håller på att visa mig själv konsekvenserna av att ha fler projekt i gång samtidigt än jag kan räkna till. Det kommer bli skönt när även detta töcken lättare och jag får göra något av all inspiration. Jag har dessutom massa idéer om nya mönster att experimentera fram. Men där gäller samma sak, först renskriva de tre som egentligen redan är klara...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar